Hej mina fina! Godmorgon på er. Hoppas dagen börjat bra. Här är den gröna smoothien svept och första koppen kaffe i magen. Vi ska alldeles strax klä på oss och ta en rask promenad på mossen. Mini är helt överlycklig att vardan är igång igen och därmed oxå morgonpromenaderna i skogen. Hon är helt överlycklig när hon får rusa som hon vill, lukta på allt och käka harbajs. O är hon glad så är jag glad!
Det är en jäkla tur att Mini finns så att jag är tvungen att ge mej ut på tur, annars veti sören om jag skulle ta mig tiden alltså. Det är alldeles för mycket annat som slåss om mina vakna timmar just nu. Tillexempel: Staket till altanen ska byggas och målas, dop ska planeras i form av mat, kläder och logistik, alice långvariga feber ska utredas. vår weekend till göteborg på lördag ska planeras med aktiviteter & packning, present ska fixas till hundvakten, samma hund ska ha sin omvårdnad varje dag eftersom hon är allergisk mot gräspollen (men ÄLSKAR att vara ute hela dagarna), bilen behöver tvättas o städas, trädgården ska skötas, huset ska städas, tvätt ska tvättas. Samtidigt vill jag vara en 100% närvarande och bra mamma till Alice all hennes vakna tid, och när J kommer hem från jobbet vill man ju vara en pigg och glad sambo och livskamrat. Inte glömma bort varandra mitt i spädbarnslivet. Dessutom gnager alltid företaget i bakhuvet, allt som måste skötas och pressen att hela tiden generera mer pengar. Jag undrar hela tiden när dendär omtalade balansen ska infinna sig o man kommer känna att man har koll på läget o allt bara flyter på? Och hur mycket tid ska man egentligen lägga på såna triviala ting som städ och ogräsrensning istället för att njuta av livet o bara göra sånt man tycker är kul? Kommer nån tacka mig när jag dör föratt jag hade ett oklanderligt hem och raka kanter i rabatten? Tveksamt. Jag blir så stressad av allt detta att den gamla yrseln kommer som ett brev på posten. Och då blir jag stressad föratt jag stressar. Och föratt jag slösar bort livet på att vara stressad. Ja ni hör ju.. man blir knäpp! Jag önskar att det fanns ett givet svar på vad som egentligen är meningen med livet och hur man ska maxa det enda liv man har. Men tills jag kommer på hur jag vill att livspusslet ska se ut så kör jag på listor, listor, listor, prioritering och fokus på en sak i taget. Men hur gör ni andra? Snälla berätta för mig!
Kram sålänge
